På Gotland finns en orm som inte lever någon annanstans i världen. Gotlandssnoken är en alldeles egen underart av vanlig snok – och för många gotlänningar är den en självklar, men ofta missförstådd, del av öns naturarv.

Gotlandssnoken, med det vetenskapliga namnet Natrix natrix gotlandica, förekommer bara på Gotland och några mindre öar i närområdet, bland annat Fårö, Lilla Karlsö och Gotska Sandön.

En orm som ser olika ut

Den som tror att alla snokar ser likadana ut har inte mött gotlandssnoken. Vissa individer är nästan helt svarta, medan andra är grå, olivgröna eller brunaktiga med tydliga mörka mönster. Många har också orange eller röda nackfläckar som gör dem lätta att känna igen.

Underarten är dessutom mindre än många fastlandssnokar. Honor blir oftast större än hanar, men de flesta gotlandssnokar håller sig under en meter i längd.

Helt ofarlig för människor

Trots att många reagerar med rädsla när de ser en orm är gotlandssnoken helt ogiftig och normalt mycket skygg. Ofta försöker den snabbt slingra sig undan när människor kommer nära.

Den lever gärna nära vatten – vid dammar, våtmarker, diken och längs Östersjökusten – där den jagar grodor, paddor och fisk. På Gotland har man även sett snokar fånga fisk ute i själva havet.

En art som blivit ovanligare

Gotlandssnoken är i dag klassad som nära hotad i Sverige. En viktig anledning är att våtmarker försvunnit och att gamla gödselstackar och komposter blivit färre. Just sådana varma miljöer är viktiga för att snokens ägg ska kunna utvecklas.

För många naturintresserade på Gotland är därför gotlandssnoken inte bara ett djur – utan också en symbol för öns unika och känsliga ekosystem.

En del av det gotländska landskapet

Gotland är känt för sina raukar, stränder och öppna landskap. Men öns särpräglade djurliv är minst lika speciellt. Att gotlandssnoken bara finns här gör den till något alldeles extra – ett levande exempel på hur isolerade ömiljöer kan skapa unika arter och underarter över tid.

För den som vistas ute i naturen under sommaren är chansen därför ganska stor att få syn på en gotlandssnok som snabbt försvinner genom gräset eller ner mot vattnet. Och kanske är det just det som gör mötet så fascinerande – att man får se något som bara hör hemma här på Gotland.